Det fanns en gång en kille på arton år , han tog sitt eget liv igår
Man fann han liggande i duschen död , ingen hade nån gång sett hans nöd
Med kökskniven skar han av sin hals , nu så dansar han med döden en vals
I avloppet rann hans liv sakta ner , hans ögon stirrar fast dom ingenting ser
I skogsbrynet fann man en flicka en dag , då hade hon hängt där ett bra tag
Hon dingla i ett rep som hon fäst i en gren , och korparnas kalas var en makaber scen
Nedanför i gräset låg ett avskedsbrev , ?förlåt? var det sista ord som hon skrev
Men ingen förklaring varför hon självmord begick , tårar av blod var det enda som hon fick.
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
En blodig trottoar är allt som finns kvar , av en kille som aldrig fann något svar.
Helt desperat så kastade han sig ut , från ett höghus för att på livet göra slut
Han hade varken varit full eller hög , utan det var ljuset som mot honom ljög
Ångesten hade gjort honom blind , inte ens en tår hade fuktat hans kind
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
I tunnelbanan krävdes ett liv igår , av en tjej som hade själen full med sår
Handlöst kastade hon sig framför ett tåg , och rälsens kalla stål var det sista som hon såg
På perrongens kalla golv kan man ännu se blodstänk , även en stark kedja har sin svaga länk
Och trots att dom har burit bort hennes lik , så kan man än idag höra hennes skrik.
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
Vad är det för tid vi lever i ?
När människor tar sina liv.
Text: Senap www.myspace.com/senapljungby
måndag 6 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
=(
Skicka en kommentar